Pressmeddelande 11-10-2012 kl. 10.00
|
|
|
|
Foto: Olli Manninen
|
Söder om Kostamus skyddsområde ligger det värdefulla ödemarksområdet Maksimjärvensalo, som utgör en viktig del av Fennoskandiens gröna zon. Det har på grund av sin unika natur föreslagits bli skyddsområde inom projektet för utveckling av ett skyddsområdesnät i nordvästra Ryssland. Inom området har det gjorts rikligt med observationer av tickor, lavar och mossor som är utrotningshotade i Finland. En del av de här arterna är också rödlistade i Karelen. En enhetlig skogsödemark är också viktig som livsmiljö för skogsrenen, som har minskat snabbt också i Karelen. Vi behöver mer kunskap om naturvärdena i Maksimjärvensalo för att vi inte till följd av avverkningar ska förlora den skogsnatur som fortfarande finns bevarad i naturtillstånd.
På grund av svårtillgängligheten till ödemarksområdet i Maksimjärvensalo har vi tidigare saknat exakta uppgifter om dess naturliga tillstånd. Inom det finsk-ryska projektet, som koordineras av Finlands miljöcentral, har kartläggningar och undersökningar gjorts i samarbete med Karelska vetenskapscentret vid Rysslands vetenskapsakademi och direktoratet för de regionala skyddsområdena i Karelska republiken. Finlands miljöcentral har tillsammans med representanter för Kostamus naturskyddsområde, Karelska vetenskapscentret och Karelska naturskyddsdirektoratet samt naturkartläggare från Finland och Sverige deltagit i arbetet.
Enligt preliminära kartläggningar är en stor del av områdets skogar i fullständigt naturtillstånd eller formade av svedjebruk. Den äldsta tallgenerationen i skogarna är upp till 400–500 år gammal, och svedjebränningen har inte heller brutit skogarnas historiska kontinuitet. I detta jättelika sammanhängande gammelskogsområdet finns det rikligt med utvecklingsskeden efter naturliga skogsbränder och vildmark i kanterna av myrar, som inte annars finns bevarade i naturtillstånd i Finlands närområden.
En stor del av området har hållits utanför avverkningarna genom en överenskommelse mellan ryska naturorganisationer och skogsbolag. Avtalet hävdes delvis för några år sedan. Sedan dess har det byggts vägar och omfattande avverkningar har inletts på södra och norra sidan om sjön Maksimjärvi.
Vi behöver mera och exaktare information om samordningen av skyddet och de påfrestningar användningen orsakar på Maksimjärvensaloområdet. Avsikten är att fortsätta undersökningarna nästa sommar, så att vi inte förlorar oersättligt värdefull skogsnatur till följd av avverkningarna.
Mer information
Ledande forskare Raimo Heikkilä, Finlands miljöcentral,
förnam.efternam@ymparisto.fi, Tel. 050 352 0888
Ledande expert Tapio Lindholm, Finlands miljöcentral,
förnam.efternam@ymparisto.fi, Tel. 040 740 1598
Ledande naturinventerare Olli Manninen, Luonto-Liitto (Naturförbundet), förnam.efternam@ymparisto.fi, Tef. 050 594 0429
Bilder
Rötskadad torrtall och asp vid en skogsväg på nordsidan av sjön Maksimjärvi. (.jpg 484 kt. Foto: Olli Manninen)
Skogstjärn i Maksimjärvensalo. Bakom tjärnen syns urskog i fullständigt naturtillstånd. (.jpg, 579 kt. Foto: Olli Manninen)
De hundratals år gamla och tjockbarkade gammeltallarna med sköldmönster (fi. aihkipetäjä, kilpikaarnamänty) är typiska för Maksimjärvensalo. (.jpg, 591 kt. Foto: Olli Manninen)
Man kan se spår av skogsbränder på tallstammarna. På den brända skogsmarken stiger en ny tallgeneration upp.
(.jpg, 561 kt. Foto: Olli Manninen)