Hur kan stadsregionerna planeras så att de överensstämmer med principen om hållbar utveckling? Ett fyraårigt projekt har resulterat i kriterier och indikatorer som man hoppas ska vara till nytta för i synnerhet markanvändnings- och trafikplanerare i deras praktiska arbete. Utgångspunkten för planeringen av kriterierna och indikatorerna har varit en medelstor stadsregion i Finland med ungefär 80 000–200 000 invånare. Funktionaliteten hos samtliga indikatorer har testats i Lahtis och Uleåborgs stadsregioner.

I publikationen för projektet för en hållbar regional markanvändning och trafik (Seutukeke) presenteras analyser med kartbilder och grafer för alla indikatorer som testats i pilotområdena. I samband med bearbetningen av generalplanen för Lahtis stad valdes nio av dessa indikatorer som testades i tre alternativa utkast till generalplaner. På basis av utvärderingen kunde man till exempel konstatera att i alla alternativ växer den relativa andelen av befolkningen som bor i en bilzon. Användningen av Seutukeke-indikatorerna i bearbetningen av Lahtis generalplan visar att man med deras hjälp kan granska vilka konsekvenser markanvändningsplaner eventuellt medför för den framtida samhällsstrukturen och livsmiljön och därigenom stadsregionens hållbarhet.

Stadsregion som granskningsnivå

”Planeringen av markanvändningen i städerna och kommunerna har traditionellt sett varit mycket kommuncentrerad. Dagens planeringsutmaningar kräver dock ofta granskning över kommungränserna. Till exempel kräver bevarandet av grönstruktur och ekosystemtjänster, spridd bebyggelse och en tätare samhällsstruktur som dess motvikt, stävjandet av och anpassningen till klimatförändringen samt beaktandet av den åldrande befolkningens behov en regional granskning. I synnerhet kan frågor om den ekologiska funktionen och hållbarheten inte lösas av enskilda kommuner” säger chefen för enheten för den byggda miljön Tarja Söderman vid Finlands miljöcentral för att belysa bakgrunden till utarbetandet av kriterierna.

Ekologiska, sociala och ekonomiska kriterier

Seutukeke-projektets kriterier och indikatorer omfattar ekologiska, sociala och ekonomiska perspektiv på en hållbar stadsregion. De ekologiska indikatorerna (28 st.) omfattar stadsregionens markanvändning, grönstruktur, rekreationsområden, vatten och trafikkonsekvenser. De sociala indikatorerna (26 st.) är koncentrerade till medborgarnas välfärd och rättvisan i samhället och beskriver kultur, utkomst, livsmiljö, boende, service och motion. De ekonomiska indikatorerna (31 st.) berör produktivitet och ekonomisk tillväxt, stadsregionens förmåga till förnyelse, infrastruktur och offentlig service samt ekonomins miljökonsekvenser.

Materialen som används i indikatorerna är i huvudsak fritt tillgängligt material från miljöförvaltningen, Statistikcentralen, Befolkningsregistercentralen, övriga parter och kommunerna. I indikatorerna har man alltid strävat efter en granskning baserad på geografisk information och en presentation av resultaten över de administrativa kommungränserna när det med tanke på materialens tillgänglighet eller metoderna har varit möjligt.

Projektet har letts av Finlands miljöcentral och deltagarna inkluderar Sito Oy, Statens ekonomiska forskningscentral VTT, miljövetenskapliga institutionen vid Helsingfors universitet och Institutet för hälsa och välfärd. Projektet har finansierats av miljöministeriet, Trafikverket och kommunikationsministeriet.

Publikationen finns i både tryckt och elektronisk form (på finska).

• SY25/2011 Kestävät kaupunkiseudut - Kriteereitä ja mittareita suunnittelun työvälineiksi

Mer information

Forskare Sanna-Riikka Saarela, tfn 040 584 5893, Finlands miljöcentral, fornamn.efternamn@ymparisto.fi

Enhetschef Tarja Söderman, tfn 0400 148 693, Finlands miljöcentral,
fornamn.efternamn@ymparisto.fi

Överingenjör Petteri Katajisto tfn 040 527 2855, miljöministeriet, fornamn.efternamn@ymparisto.fi

Informationschef Sirpa Pellinen, SYKEs kommunikation, tfn 040 740 2754, fornamn.efternamn@ymparisto.fi

Byggande utanför ett område med detaljplan sprider ut samhällsstrukturen: utsläppen ökar, grönområdena spjälks upp och tillgången till service blir sämre.

Nära hemmet på ungefär 300 meters avstånd borde det finnas grönområden för rekreation. Så är det inte nödvändigtvis i alla områden i medelstora städer.