Pressmeddelande 13-07-2012 kl. 12.00
|
|
|
|
Bild: Riku Lumiaro
|
SYKEs havscentrum samlar nu för tredje året i rad in allmänhetens observationer av maneter i Östersjön, både på öppet hav och vid kusten. Manetobservationerna kan rapporteras med en blankett på webbplatsen Östersjöportalen, varifrån informationen förmedlas till forskarna. På så sätt kan båtförarna bidra till den årliga bedömningen av förekomsten av maneter och till utredningen av miljöfaktorer som påverkar massförekomster.
På sensommaren och hösten kan det finnas så mycket öronmaneter i Östersjön att de trasslar till fiskenät och täpper till vattenintagsrören i kraftverk. Vid behov får kraftverken information om manetförekomster av forskarna vid SYKE.
Förra året (2011) observerades och rapporterades rikligt med öronmaneter (Aurelia aurita).
SYKEs havscentrum tog under fyra månader emot 1780 manetobservationer av allmänheten. Antalet observationer steg betydligt jämfört med det första året (2010), då SYKE fick 100 rapporter på drygt två månader.
De sista observationerna 2011 gjordes i november, då ytvattnets temperatur var bara 5–6 grader. Det kom mest observationer från Skärgårdshavet och Finska viken. Manetobservationer rapporterades också från Ålands hav och från Bottenhavet.
"Uppföljningsprogrammen för Östersjön ger inte information om manetförekomsternas riklighet och variation från år till år. Därför är allmänhetens observationer av största vikt", säger specialforskare Maiju Lehtiniemi vid SYKEs havscentrum.
Antalet maneter har ökat
En ökning av antalet maneter har under de senaste årtiondena observerats världen över. Troligen gynnas de av att haven blir varmare och eutrofare. Därtill har de fiskar som konkurrerar om näring med maneterna ställvis minskat i antal på grund av överfiske. Maneterna drar också nytta av olika slags konstruktioner som människan bygger i vattnet, exempelvis fiskodlingsanstalter, bryggor och broar. De utgör bra underlag för manetens polyper att fästa sig på.
”Det är omöjligt att med säkerhet bedöma ökningen av antalet maneter i Östersjön, eftersom uppgifter över längre tid om deras förekomst saknas på grund av bristande uppföljning”, säger Maiju Lehtiniemi.
Maneterna (vetenskapligt namn Cnidaria) hör till gruppen geléplankton, som är en del av djurplanktonsamhället på det öppna havet. I norra Östersjön förekommer öronmaneten (Aurelia aurita). Hos oss påträffas nu och då också röd brännmanet (Cyanea capillata), som normalt förekommer i saltare vatten.
Öronmaneterna är platta och runda och mellan 1 och 20 cm i diameter. De är ofta lätt rosa till färgen och har fyra tydligt framträdande hästskoformade könskörtlar på ryggen. I finska vatten går öronmaneten inte att förväxla med någon annan art.
Öronmaneten livnär sig bl.a. på djurplankton, fiskyngel och fiskrom. Maneten förlamar sitt byte med hjälp av bränncellerna på dess tentakler. Bränncellerna är dock inte farliga för människan eftersom deras effekt är svag och de inte irriterar huden.
Manetobservationerna kan rapporteras genom att fylla i en blankett på Östersjöportalen. Blanketten öppnas (på finska) genom att klicka på länken Meduusahavaintolomake.
Mer information
Specialforskare Maiju Lehtiniemi, SYKEs havscentrum
tfn 040 7255 085, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Chefredaktör webb service Aira Saloniemi, SYKEs kommunikation, Östersjöfrågor tfn 0400 1488 75, fornamn.efternamn@ymparisto.fi