Pressmeddelande 02-10-2013 kl. 11.48
Miljöministeriet, Finlands miljöcentral och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet
En ny bedömning av de finländska vattendragens ekologiska status visar att 85 procent av sjöarnas areal och 65 procent av åarna och älvarna har god eller hög status. Tre fjärdedelar av kustvattnens areal är däremot i sämre skick. Det största problemet är övergödning.
De stora sjöarna och i synnerhet vattnen i Norra Finland har huvudsakligen god eller hög ekologisk status1). De små sjöarna lider däremot av övergödning.
Vid kusten har inte ett enda vattenområde hög status. I synnerhet Skärgårdshavets och Finska vikens tillstånd är oroväckande. I den östligaste delen av Finska viken har tillståndet dock förbättrats tack vare vattenskyddsåtgärder och framför allt den effektiviserade avloppsreningen i S:t Petersburg. I de norra delarna av Bottenviken och i åmynningarna i Bottniska viken har kustvattnens tillstånd på sina håll försämrats.
"Finlands vattenskyddsåtgärder har varit ambitiösa, men inte tillräckliga med tanke på vattnens ekosystem. Även om belastningen på vattendragen minskar tar det ofta länge innan statusen förbättras", säger miljöminister Ville Niinistö.
Sammanlagt 14 närings-, trafik- och miljöcentraler har samlat in data om vattnens status. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet svarar för den del av bedömningen som gäller fiskar. Bedömningen baserar sig på uppgifter från åren 2006–2012. Den förra bedömningen gjordes år 2008.
Information om tillståndet hjälper att rikta skyddsåtgärderna
Inom hela EU-området är målet att uppnå god status i ytvattnen2) senast år 2015. Det behövs dock mer tid för att nå målet. Den klassificering av den ekologiska statusen som nu offentliggörs ger allt mer detaljerad information om de vatten som är i behov av skyddsåtgärder. Klassificeringen kommer att ingå i de förvaltningsplaner som utarbetas med sex års mellanrum. Statsrådet fattar nästa gång beslut om förvaltningsplaner år 2015.
"Det primära ansvaret för vattenskyddsåtgärderna ligger hos dem som bedriver sådan verksamhet som försämrar vattenstatusen", säger Niinistö.
I Finland står jordbruket för mer än hälften av den näringsbelastning som leder till övergödning av vattendragen. När det gäller kväve är samhällena fortfarande den största förorenaren. Fosforbelastningen härstammar i hög grad från glesbygden.
Ministermötet inom ramen för Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö kommer i morgon, den 3 oktober, att godkänna landsspecifika mål för Östersjöstaterna för en minskning av näringsbelastningen. Enligt Niinistö måste framför allt miljöstödet till jordbruket ses över för att målen ska kunna uppnås.
"Miljöstödet ska ses över så att det främjar skyddet av vattnen och den biologiska mångfalden bättre än i dag. Miljöstödsåtgärderna bör riktas regionalt och gårds- och skiftesvis till de områden som är känsligast med tanke på vattenskyddet", säger Niinistö.
Åarnas och älvarnas tillstånd försämras dessutom av vattenbyggnad. Så gott som alla av Finlands största åar och älvar som mynnar ut i Östersjön är föremål för vattenbyggnad, och de ursprungliga vandringsfiskbestånden har dött ut.
"Det är möjligt att återställa vandringsfiskbestånden i de flesta åar och älvar genom att bygga fiskvägar och restaurera forsar. Statsrådet godkände i fjol ett principbeslut om en nationell fiskvägsstrategi. I den första fasen är målet att återställa fiskarnas vandringsvägar förbi 55 dammar med hjälp av 20 vattenvägar", berättar Niinistö.
En motsvarande bedömning av vattenstatusen görs i alla EU-länder. I Finland har arbetet varit utmanande på grund av det stora antalet vattendrag, och alla vatten har inte kunnat klassificeras. Samtliga kustvatten har dock bedömts. Av sjöarnas areal har 87 procent klassificerats. Klassificeringsgrunderna har också preciserats jämfört med den förra bedömningen.
En klassificering av den kemiska statusen offentliggörs i slutet av år 2013. I somras offentliggjordes en klassificering av grundvattnens status.
Medborgarna kan närmare bekanta sig med vattnens status via den nya karttjänst som upprätthålls av Finlands miljöcentral.
Mer detaljerad information om vattnens status i olika regioner ges även av NTM-centralerna.
Mer information:
Miljörådet Saara Bäck, miljöministeriet, tfn 0400 285 410, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Miljörådet Hannele Nyroos, miljöministeriet, tfn 050 572 6358, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Klassificeringen av vattnens status:
Limnolog Sari Mitikka (älvar, sjöar), Finlands miljöcentral, tfn 0400 148 827, fornamn.efternamn@ymparisto.fi och
Specialforskare Pirkko Kauppila (kustvattnet), Finlands miljöcentral, tfn 0400 148 530, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Fiskar:
Jukka Ruuhijärvi, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, jukka.ruuhijarvi@rktl.fi, tfn 0400 219 613
- - - -
1) Vid klassificeringen av den ekologiska statusen granskas i första hand de biologiska kvalitetsfaktorerna. Vattenförekomstens tillstånd när det gäller planktonalger, kiselalger, vattenväxter, bottendjur och fiskar jämförs med förhållanden där mänsklig aktivitet inte har haft nån fastställd inverkan på biotan. Ju mindre den mänskliga påverkan är, desto bättre är vattendragets ekologiska status. I bedömningen beaktas dessutom vattnets kemiska (näringshalt, pH, siktdjup) och hydromorfologiska (bl.a. hinder för vandringen, reglering) kvalitetsfaktorer.
2) Ytvatten: en avgränsad och betydande del av ytvattnen, såsom en sjö, ett vattenmagasin, en bäck, å, älv eller kanal, en del av en bäck, å, älv eller kanal, eller en kustvattensträcka.