RKTL OCH SYKE tar fram nya rekommendationer för Skärgårdshavet: fisk som foder, sammanslagning och lokaliseringsstyrning av odlingar

Fiskodling i Kustavi. Bild: Pekka Salmi.

Österjöns egen fisk borde användas som råvara till fiskodlingarnas foder. Därigenom kan näringsämnena i havet återvinnas och man behöver inte ta in foder utifrån. Det här är en av rekommendationerna som Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och Finlands miljöcentral ger för att främja och sammanpassa fiskeriet, fiskodlingen och andra användningsformer i Skärgårdshavet. Institutionerna utreder hållbar användning av Skärgårdshavet inom ramen för det EU-finansierade projektet COEXIST som undersöker hållbar användning av havsområdena i Europa.
RKTL och SYKE tar fram sammanlagt sex rekommendationer för att främja hållbart nyttjande av Skärgårdshavet.

Rekommendationerna är:

• Fiskfoder tillverkat av råmaterial från Östersjön tas i bruk inom fiskodling och detta bör stödjas med sporrar, som större produktionsmängder.
• Den nationella planen för lokaliseringsstyrning av fiskodling genomförs och man tar hänsyn till den i miljötillståndsprocessen.
• Planeringen av havsområdet bör utvecklas med hjälp av regionalt samarbete.
• Fiskare uppmuntras till reduceringsfiske av mindre värdefull fisk och verksamheten ges ekonomiskt stöd.
• Reducering av näringsämnen genom fiske av mindre värdefull fisk införs som en eventuell kompensationsmetod vid beviljande av fiskodlingstillstånd.
• Administrationens funktion förbättras och görs mer acceptabel genom samarbete mellan olika instanser och sammanpassning av olika mål.

Rekommendationerna gagnar olika former av havsanvändning. Styrning av fiskodlingen till områden som är förmånligast för alla parter minskar konflikterna med andra användare av vattenområdet. Med hjälp av lokaliseringsstyrning kan samma företagares anläggningar sammanslås till större helheter. Det skulle innebära att antalet fiskodlingar i Skärgårdshavet minskar med upp till 60 procent. Samtidigt skulle antalet sommarstugor som ligger inom en halv kilometers radie från en fiskodling minska med över 80 procent från nuläget. Även fiskodlingens lönsamhet skulle förbättras, eftersom produktionskostnaderna vid större anläggningar är lägre.

Myndigheterna i Sverige diskuterar

Som en del av undersökningen kartlades skillnader mellan Finland och Sverige i administrationen och planeringen av fiskodling.  Båda länderna har tillämpat en strikt miljöpolitik, vilket har begränsat produktionen. Under de senaste åren har svenska fiskodlare dock kunnat öka sin produktion och finska odlare har överfört delar av sin produktion till Sverige. Alltså har den strikta finska tillståndspraxisen inneburit att produktion och sysselsättnings- och miljökonsekvenser har flyttats till annat håll inom Östersjöns avrinningsområde.

Undersökningen visade att i Sverige för myndigheterna en närmare dialog med dem som ansöker om fiskodlingstillstånd i tillståndsprocessens olika skeden än i Finland, vilket avspeglas i att man där i större utsträckning tar hänsyn till näringens perspektiv i innehållet i tillståndsbesluten. Å andra sidan kan de finska förvaltningsområdenas ökade samarbete inom fiskodlingens lokaliseringsstyrning leda till en mer acceptabel och helhetsmässig administration av fiskodlingen, vilket gagnar såväl miljön, samhället som näringen.

Mer information:

Specialforskare Timo Mäkinen, RKTL,
tfn +358 295 327 307, fornamn.efternamn@rktl.fi

Enhetschef Kimmo Silvo, SYKE,
tfn + 358 40 765 7466, fornamn.efternamn@ymparisto.fi

Äldre forskare Juha Grönroos, SYKE,
tfn +358 40 526 3139, fornamn.efternamn@ymparisto.fi

Publikationer producerade inom projektet på RKTL:s webbplats:
Projektens webb sida (på finska)

The web site of the COEXIST (www.coexistproject.eu)