Pressmeddelande 03-08-2011 kl. 12.00
|
|
|
|
Örönmaneten. Bild: Riku Lumiaro
|
SYKEs havscentrum samlar nu för andra året i rad in allmänhetens observationer av maneter i Östersjön, både på öppna havet och vid kusten. Manetobservationerna kan rapporteras med en blankett på webbplatsen Östersjöportalen, varifrån informationen förmedlas till forskarna. På så sätt kan båtförarna bidra till den årliga bedömningen av förekomsten av maneter och till utredningen av miljöfaktorer som påverkar massförekomster.
Maneter har redan observerats i sommar. I juli fick SYKE in ett tiotal rapporter från Skärgårdshavet och Finska viken.
På sensommaren och hösten kan det finnas så mycket öronmaneter i Östersjön att de trasslar till fiskenät och täpper till vattenintagsrören i kraftverk. Vid behov får kraftverken information om manetförekomster av forskarna vid SYKE.
I fjol observerades ett stort antal öronmaneter (Aurelia aurita) i norra Östersjön i augusti och på hösten ända fram till början av november. Under drygt två månader fick SYKEs havscentrum in cirka 100 observationer av allmänheten.
De sista observationerna gjordes i november, då ytvattnets temperatur var bara 5 grader. Merparten av observationerna gjordes på Skärgårdshavet och Finska viken, men rapporter kom också in från Ålands hav och Bottenhavet. Av dessa gällde 33 stycken täta massförekomster eller rikliga förekomster, i alla havsområden.
"Uppföljningsprogrammen för Östersjön ger inte information om manetförekomsternas riklighet och variation från år till år. Därför är allmänhetens observationer av största vikt", säger specialforskare Maiju Lehtiniemi vid SYKEs havscentrum.
Antalet maneter har ökat
Under de senaste årtiondena har förekomsterna av maneter ökat i nästan alla havsområden i världen. Troligen gynnas maneterna av att haven blir varmare och eutrofare. Därtill har de fiskar som konkurrerar om näring med maneterna minskat i antal på grund av överfiske. Maneterna drar också nytta av olika slags konstruktioner som människan bygger i vattnet, exempelvis fiskodlingsanstalter, bryggor och broar. De utgör bra underlag för manetens polyper att fästa sig på.
Maneterna (vetenskapligt namn Cnidaria) hör till gruppen geléplankton, som är en del av djurplanktonsamhället på det öppna havet. I norra Östersjön förekommer öronmaneten (Aurelia aurita). Hos oss påträffas nu och då också röd brännmanet (Cyanea capillata), som normalt förekommer i saltare vatten.
Öronmaneterna är platta och runda och mellan 1 och 20 cm i diameter. De är ofta lätt rosa till färgen och har fyra tydligt framträdande hästskoformade könskörtlar på ryggen. I finska vatten går öronmaneten inte att förväxla med någon annan art.
Öronmaneten livnär sig bl.a. på djurplankton, fiskyngel och fiskrom. Maneten förlamar sitt byte med hjälp av bränncellerna på dess tentakler. Bränncellerna är dock inte farliga för människan eftersom deras effekt är svag och de inte irriterar huden.
Manetobservationerna kan rapporteras genom att fylla i en blankett på Östersjöportalen. Blanketten öppnas (på finska) genom att klicka på länken Meduusahavaintolomake.
Mer information:
Specialforskare Maiju Lehtiniemi, SYKEs havscentrum
tfn 040 7255 085, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Chefredaktör webben Aira Saloniemi, SYKEs kommunikation, Östersjöfrågor
tfn 0400 1488 75, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Bilder för media: