Pressmeddelande 18-06-2014 kl. 9.10
Stockholm- och Helsingforsregionen indelas i olika typer av kärn-, utvecklings- och landsbygdsområden.
En färsk undersökning som Helsingfors universitet och Finlands miljöcentral genomfört om metropolområdena visar att samhällsstrukturen på 2000-talet har utvecklats i olika riktningar i regionerna. I Helsingforsregionen har tyngdpunkten i tillväxten legat mer på utvecklingsområdena och bilzonerna jämfört med i Stockholm. I Stockholm har största delen av tillväxten skett i områden närmare centrum. För att utveckla Helsingfors metropolområde föreslår forskare beslutsfattande på metropolnivå, effektivisering av kompletteringsbyggandet och stödjande av en polycentrisk stadsutveckling.
Stadskärnan mer utvecklad i Stockholm än i Helsingfors
I Stockholm är befolkningen och arbetsplatserna mer inriktade på centrumområdet än i Helsingfors. I Stockholm har 40 procent av befolkningstillväxten på 2000-talet skett inom en radie av 8 kilometer från centrum. I Helsingforsregionen är siffran för tillväxten i motsvarande område endast 15 procent.
”I bägge städers kärnområden urskiljs samma slags utveckling – stränderna utnyttjas aktivare än tidigare som områden för boende, arbete och fritid då hamn- och industriverksamheten drar sig tillbaka”, berättar forskaren Panu Söderström. ”I Stockholm ligger man emellertid mycket före Helsingfors i genomförandet av nya områden.”
Den kraftigaste tillväxten i huvudstadsregionen har riktat sig till områden som ligger längre än 8 kilometer bort från centrum. Ännu kraftigare har befolkningstillväxten i Helsingforsregionen varit i de utvecklingsområden som omger huvudstadsregionen. Största delen av tillväxten i dessa områden har skett i glest bebyggda tätorter där trafiken sker med personbil. I Stockholmsområdet har tillväxten i utvecklingsområdena fokuserat på områden som ligger i närheten av spårtrafikförbindelser.
Subcentrumen har växt i Stockholm och delvis minskat i huvudstadsregionen
I huvudstadsregionen lokaliseras elva mångsidiga subcentra där boende, service och arbetsplatser kombineras. I Stockholmregionens kärnområde finns tio undercentra. De största subcentrumen i stadsregionerna, till exempel Böle i Helsingfors och Sundbyberg–Solna och IT-centrumet Kista i Stockholm, är centrum med flera tiotusentals arbetsplatser som spelar en betydande roll för en regional polycentrisk struktur.
På 2000-talet har dock endast Alberga av huvudstadsregionens subcentra i betydande grad vuxit som arbetsplatsområde, och till skillnad från Stockholm har antalet arbetsplatser till och med minskat i flera subcentra. Samtidigt har dock antalet invånare ökat i många subcentra.
Nya arbetsplatser i huvudstadsregionens förstadsområden har i huvudsak skapats i arbetsplatsområden utanför centrumen, till exempel i Kägeludden–Otnäs och Karamalmen i Esbo samt i närheten av flygplatsen och Ring III i Vanda. Vid sidan av de traditionella subcentrumen har det i förstadsområdena bildats centrum med nya funktioner där särskilt butiker och arbetsplatser har samlats. Skalan på dessa centrum och deras tillgänglighet skiljer sig från dem i traditionella centra och de har i stor utsträckning byggts på biltrafikens villkor.
Stödjandet av en polycentrisk regionstruktur lösningen på problem i samhällsstrukturen
I en internationell jämförelse motsvarar längden på arbetsresorna i Helsingforsregionen längderna på arbetsresor i klart större metropoler. Enligt undersökningar av Finlands miljöcentral och Tammerfors tekniska universitet är utvecklingen av en polycentrisk samhällsstruktur en lösning för att hejda de förlängda arbetsresorna.
I Helsingfors har den polycentriska strukturen hittills förstärkts i fråga om bosättning, men ännu har motsvarande utveckling inte skett när det kommer till arbetsplatser. ”Det behövs ett gemensamt synsätt i fråga om nätverket av subcentra samt ett effektivt nätverk av kollektivtrafik som förenar centrumen. Dessutom behövs en ny inriktning av flera olika styrsystem, särskilt de ekonomiska styrsystemen, samt utveckling och ibruktagande av nya finansieringsinstrument för att finansiera den kommande tillväxten”, räknar specialforskare Mika Ristimäki från Finlands miljöcentral upp förutsättningarna för att en polycentrisk samhällsstruktur ska kunna utvecklas.
Beslut om de stora linjerna i samhällsstrukturen ska fattas på metropolnivå
I stora stadsregioner är frågor som berör markanvändning, trafik, boende och allmän näringspolitik till stor del regionala och därför behövs ett fungerande kommunöverskridande beslutsfattande för att lösa dem. ”Fattandet av beslut kring styrningen av samhällsstrukturen på metropolnivå har i Helsingforsregionen varit långsamt och oklart, vilket gör det svårare att förutspå utvecklingen i området. På basis av resultaten av undersökningen har man heller inte lyckats hejda utvecklingen av den allt mer decentraliserade samhällsstrukturen i regionen”, bedömer professor Harry Schulman från Helsingfors universitet.
I Stockholm är det sekundärkommunen i länet, vars fullmäktige valts genom val, som ansvarar för regionplaneringen samt ordnandet av kollektiv trafik och hälsovård i länet. I den regionala utvecklingsplan som under dess ledning utarbetats för området finns gemensamma avsikter för hur regionen ska utvecklas i framtiden. I utvecklingsplanen som sträcker sig fram till 2030 bildar det nätverk av subcentra som presenteras grunden för den framtida samhällsstrukturen i metropolområdet.
Beslutsfattandet på länsnivå är ett exempel på hur metropolförvaltningen ordnas i stadsregionen i Stockholm. Erfarenheterna från Stockholm kan ge kött på benen också då man funderar på förvaltningsmodellen för Helsingforsregionen.
Undersökningarna grundar sig på samhällsstrukturens zonindelning
Jämförelsen av Helsingfors och Stockholms samhällsstruktur genomfördes i samarbete mellan institutionen för geovetenskaper och geografi vid Helsingfors universitet samt forskningen inom byggd miljö och områdesanvändning vid Finlands miljöcentral. Projektet är en del av samarbetsprogrammet inom stadsforskningen i metropolområdet (KatuMetro). Forskningsrapporten har publicerats i SYKE:s publikationsserie.
Samtidigt har man inom ramen för Finlands miljöcentrals och Tammerfors tekniska universitets gemensamma projekt Urban Zone – yhdyskuntarakenteen vyöhykkeet (Urban Zone – zoner i samhällsstrukturen) utarbetat en skild rapport om samhällsstrukturen i Helsingfors metropolområde. Den har publicerats i SYKE:s serie med rapporter.
Gemensamt för undersökningarna är ett granskningssätt som utnyttjar geoinformationsmaterial, där städer skisseras enligt trafikmöjligheter och områdenas strukturella drag i zoner som gestaltar samhällsstrukturen (fotgängar-, kollektivtrafik- och bilzoner). Zonindelningen av samhällsstrukturen har tidigare utarbetats för 34 finländska stadsregionen i projektet Urban Zone.
Mer information
Samhällsstrukturen i Helsingfors metropolområde
Specialforskare Mika Ristimäki, Finlands miljöcentral SYKE
tfn. +358 295 251 567, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Enhetschef Ville Helminen, Finlands miljöcentral SYKE
tfn. +358 295 251 166, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Jämförelse mellan Helsingfors och Stockholm
Forskare Panu Söderström, Finlands miljöcentral SYKE och Helsingfors universitet,
tfn. +358 295 251 672, fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Professor Harry Schulman, Helsingfors universitet
tfn. +358 505 596 611, fornamn.efternamn@helsinki.fi
Kommunikation
Kommunikationsexpert Matti Lindholm, Finlands miljöcentral SYKE,
tfn. +358 295 251 380, fornamn.efternamn@ymparisto.fi