Internationella mål för biologisk mångfald
Vid det 14:e partsmötet för FN:s konvention om biologisk mångfald (Convention on Biological Diversity, CBD COP 14) enades parterna om att även andra effektiva områdesbaserade bevarandeåtgärder (OECM), vid sidan av skyddsområden, spelar en viktig roll för att bevara den biologiska mångfalden. År 2018 antog parterna OECM-begreppet och kriterierna för att fastställa om ett område uppfyller OECM-kriterierna.
Finland har förbundit sig till målet i EU:s strategi för biologisk mångfald att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald fram till år 2030. Ett av de viktigaste målen i strategin är att öka arealen skyddad mark så att 30 procent av EU:s land- och havsområden omfattas av lagligt skydd. För att uppnå detta mål krävs att även naturvärden utanför strikt skyddade områden bevaras.
I Finland har skyddsmålen hittills främst omfattat strikt skyddade naturskyddsområden. De internationellt fastställda kriterierna gör det möjligt att erkänna även andra områdesbaserade bevarande vid sidan av skyddsområden.
Områden som stöder mångfalden i Finland
Ett område kan identifieras som ett OECM-område om det är tydligt avgränsat och förvaltas på ett sätt som effektivt och långsiktigt bevarar den biologiska mångfalden. Samtidigt tryggas ekosystemfunktioner och -tjänster samt, i tillämpliga fall, kulturella, andliga, socioekonomiska eller andra värden av lokal betydelse. Fram till 2026 har följande OECM-områden identifierats och godkänts i Finland: särskilt viktiga livsmiljöer enligt skogslagen, objekt som omfattas av avtal om miljöstöd för skogsbruket samt landskapsvårdsområden och områden som tryggats genom kommunal planläggning. Det finns särskilt stor potential för OECM-områden i statens mångbruksskogar, där naturvärden har identifierats och tryggats som en del av skogsbruket. Om förslaget om OECM-områden på statlig mark genomförs, skulle det omfatta cirka 1,3 miljoner hektar.
Till skillnad från skyddsområden behöver det primära syftet med förvaltningen av ett OECM-område inte vara naturskydd, förutsatt att förvaltningen och användningen av området i praktiken upprätthåller eller stärker den biologiska mångfalden. Exempel på möjliga områden som stöder biologisk mångfald är landskapsvårdsområden, kommunala rekreationsskogar, traditionella biotoper som förvaltas genom miljöavtal inom jordbruket eller olika områden med restriktioner på markanvändning eller aktiviteter där värden för biologisk mångfald har identifierats. Nya potentiella OECM-områden kan också uppstå med samband med det genomförandet av EU:s förordning om restaurering av natur, om områdena uppnår tillräckliga värden för den biologiska mångfalden. Ett godkännande av nya områden kräver dock alltid granskning och uppföljning enligt OECM-kriterierna.
I områden som främjar biologisk mångfald utformas aktiviteterna så att de naturvärden som identifierats i området bevaras på lång sikt. Detta kan baseras på rättsliga skyldigheter, ett beslut av markägaren eller till exempel skötselavtal. OECM kan också uppmuntra utvecklingen av vissa befintliga åtgärder för att bevara områden så att de uppfyller OECM-kriterierna, vilket kan leda till en förbättring av skyddsnivån. Det är viktigt att initiativet till att bevara den biologiska mångfalden kommer från markägaren eller den instans som förvaltar området. Rapporteringen av ett område som OECM medför därför inte nya skyldigheter eller begränsningar för markägaren när det gäller användningen av området.
Vad?
OECM (Other Effective Area-based Conservation Measures) avser områden utanför nätverket av skyddsområden där den biologiska mångfalden bevaras effektivt och långsiktigt. I Finland kallas OECM-områden för “områden som stöder mångfald”.
Hur?
OECM-områden kan variera beroende på områdets ekologiska egenskaper och de metoder som används för att trygga naturvärdena. De kan till exempel vara fråga om område med traditionell markanvändning, områden som lämnats utanför nyttjandet av naturresurser eller områden där naturvärden tryggas genom hållbart skogsbruk eller andra metoder. Markanvändningen och avgränsningen av området måste ha en rättslig grund eller ett beslut av områdesförvaltaren, och bevarandet av områdets naturvärden måste övervakas.
Varför?
OECM hjälper till att identifiera områden utanför skyddsområden där markägare bidrar till att bevara den biologiska mångfalden. Att bevara områden för biologisk mångfald bidrar till att upprätthålla ekosystemtjänster och förvalta naturresurser på ett hållbart sätt. Avgränsningen av OECM-områden är en viktig del av genomförandet av Finlands åtaganden inom EU:s strategi för biologisk mångfald och bidrar till målet att skydda 30 procent av land- och havsområdena fram till 2030.
Genomförande av projektet
Det första OECM-projektet genomfördes 2023–2025 som ett gemensamt projekt mellan Syke och Naturresursinstitutet (Luke). Resultaten från det avslutade projektet presenterades vid OECM-projektets avslutande webbinarium den 10 december 2025 (på finska).
Syke fortsätter arbetet med OECM-områden i ett uppföljningsprojekt 2026–2027. Projektet har följande mål:
- De OECM-områder och områdeshelheter som färdigställdes i det tidigare projektet och som färdigställs i uppföljningsprojektet rapportering till den gemensamma europeiska databasen för nationella skyddsområden (Nationally Designated Areas, NatDA).
- Rutinerna för informationshantering och rapportering av områden som stöder den biologiska mångfalden utvecklas så att aktörerna (de instanser som förvaltar områdena, informationsproducenterna och de ansvariga organisationerna) har tillgång till de plattformar och anvisningar som benövs för att genomföra OECM-processen.
- Medvetenheten om områden som stöder den biologiska mångfalden ökas och tillgången till geografisk information om områdena förbättras genom att en nationell dataprodukt i enlighet med INSPIRE tas fram.
- Utvecklingen av potentiella områdestyper så att de uppfyller OECM-kriterierna och rapporteringskraven främjas genom rådgivning och utbildning om bedömnings- och rapporteringsprocessen, i mån av möjlighet även till nya aktörer.
Genom projektet genomförs de OECM-mål som ingår i Priodiversity LIFE-projektet, som miljöministeriet ansvarar för. Detta görs genom att ordna workshoppar och informationsmöten för kommuner och förvaltare av landskapsvårdsområden i samarbete med livskraftscentralerna samt genom att ta fram riktlinjer om OECM-områden för kommunerna.
För att fastställa vilka områden som kann betraktas som mångfaldsstödjande områden måste det bedömas om de uppfyller OECM-kriterierna och om den geografiska informationen om områdena hanteras på det sätt som krävs. Miljöministeriet godkänner varje område eller områdeshelhet som ett område som stöder biologisk mångfald på basis av den bedömning som gjorts inom projektet och den ansökan som lämnats in av den förvaltande instansen. De instanser som förvaltar områdena beslutar alltså själva om de vill ansöka om OECM-status. Finlands miljöcentral ansvarar för rapporteringen av geografisk information om OECM-områden till den gemensamma europeiska databasen för nationella skyddsområden (NatDA). Den sammanlagda arealen av naturskyddsområden och områden som stöder den biologiska mångfalden i Finland följs upp som en indikator på hur skyddsmålen i EU:s strategi för biologisk mångfald uppnås.
Mer Information
- Koordinator Päivi Rinta, Finlands miljöcentral (Syke), fornamn.efternamn@syke.fi
- Dataskyddsmeddelande (på finska)