Finlands miljöcentral | Suomen ympäristökeskus | Finnish Environment Institute

sykefi header valkoinen

Första helhetsbild av farliga ämnen i vattenmiljö

Pressmeddelande 6.5.2019 kl. 10.47

Första helhetsbild av farliga ämnen i Finlands vattenmiljö har publicerats. Enligt resultaterna finns det kvicksilver samt skadliga mängder av brandskydds- och ytbehandlingsmedel i Finlands vattenmiljö. De flesta av de uppföljda ämnena orsakar dock ingen skada.

Näytteenottoa_Kymijoella
© Kuva: Alleco

Medlemsländerna i EU har skyldighet att följa upp halterna av totalt 45 ämnen och ämnesgrupper i vattenmiljöerna. För dessa så kallade prioriterade ämnen har det fastställts miljökvalitetsnormer för vatten och fiskar. År 2013 togs det med elva nya ämnen i uppföljningen och i dessa ingår flera bekämpningsmedel, dioxiner och dioxinliknande föreningar, PFOS som används i ytbehandlingsmedel och släckningsskum samt brandskyddsmedlet HBCDD.

I projektet som leds av Finlands miljöcentral (SYKE) och finansieras av miljöministeriet mättes halterna av skadliga ämnen från abborrar och musslor vid kustvattnen, strömming på öppet hav och från ytvatten på både havet och insjöar. Projekten gjorde också en uppskattning av utsläppsmängden av de nya prioriterade ämnen till ytvatten och presenterade en plan för framtida övervakning av skadliga ämnen.

”Nu får vi för första gången en grov helhetsbild av farliga ämnen i Finska vattenmiljö”, konstaterar undersökningens koordinator, forskare Katri Siimes från SYKE.

Baserat på resultaten kan det konstateras att flera av de nya prioriterade ämnena inte verkar utgöra någon fara för vattenmiljön i Finland. Till exempel HBCDD som används som brandskyddsmedel, förekommer i olika vattendrag, men halterna av ämnet bedöms vara ofarliga, och den största delen av bekämpningsmedel som ingår i prioriteringsämnena har inte upptäckts överhuvudtaget. Dioxiner och dioxinliknande PCB-föreningar överskrider inte heller miljökvalitetsnormerna på de undersökta områdena.

Miljön är ofta känsligare än människan

Av de ämnen som följts upp under en längre tid, är de problematiska ämnena kvicksilver och PBDE-ämnen som används som brandskyddsmedel.

Kvicksilverhalten i abborrar överskrider miljökvalitetsnormen (0,20–0,25 mg/kg) i ca hälften av våra insjöar, men överskrider mycket sällan maxhalten (0,5 mg/kg) som EU fastställt för livsmedel. I strömming på öppet hav är halterna av kvicksilver i dagsläget så små att det inte är något att bekymra sig över. Skillnaden mellan miljökvalitetsnormen för kvicksilver och maxhalten som är fastställd för livsmedel finns eftersom ämnets skadliga påverkan för människor skiljer sig från dess skadliga påverkan på miljön.

Miljökvalitetsnormen för PBDE-ämnen (polybromerade diffenlyetrar) som används som brandskyddsmedel överskrids i fiskar överallt i Finland även fast dessa ämnen inte längre används. Situationen är den samma för hela Europa. Ämnesgruppens miljökvalitetsnorm är mycket låg (0,0085 µg/kg tp i fisk), eftersom det finns lite toxikologisk information om dess skadlighet och därför har stora säkerhetsfaktorer använts vid bedömning av kvalitetsnormen. För livsmedel finns inga fastställda gränsvärden för PBDE-föreningar.

Av de nya prioritetsämnena är PFOS som används som ytbehandlingsmedel och i släckningsskum det ämne som väcker oro. Användningen av PFOS är redan förbjuden, men det läcker fortfarande ut i miljön. En stor grupp av liknande PFAS-föreningar (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) brukas. En del av dessa har tagits i bruk som ersättare av just det förbjudna PFOS. PFOS-halten i fisk överskrider på vissa ställen miljökvalitetsnormen (9,1 µg/kg tp). Olika PFAS-föreningar hittades generellt över hela landets åvatten. Halterna av PFAS-föreningar var som störst i Vandaån, och generellt var halterna högre i södra Finland än i norra Finland.

De flesta av bekämpningsmedlen utgör inte fara för vattenmiljön

I Finlands vattenområden har det mätts upp halter av över 200 olika bekämpningsmedel, men flera av bekämpningsmedlen utgör inte någon fara för vattenmiljön.

DEET som används som myggbekämpning finns generellt i vattnen, men de upptäckta halterna är inte enligt den nuvarande uppfattningen skadliga för varken vattendrag eller människor. Även neonikotinoider som används vid bekämpning av skadeinsekter vid växtskydd har hittats i vattnen.

Nya metoder behövs

Det behövs nya metoder för uppföljningen av skadliga ämnen för både provtagning och bedömning av påverkan. Alla ämnens halter som är betydelsefulla för miljön kan inte ens fastställas. Till exempel cypermetrin är skadligt redan vid lägre halter än vad som kan upptäckas med vattenprov med hjälp av nuvarande metoder.

För mycket små halter eller för uppföljning av ämnen som förekommer endast tidvis skulle det vara förnuftig att använda passiva uppsamlare som sänks ned i vattnet i en vecka, antingen istället för vattenprov eller tillsamman med dem. Passiva uppsamlare har visat sig vara lovande metoder vid upptäckten av bekämpningsmedel och PAH-föreningar.

Miljöstressen som orsakas av skadliga ämnen, visar sig som biokemiska och fysiologiska förändringar i organismer, som kan mätas med biomarkörer. ”Enligt undersökningar är det möjligt att med hjälp av biomarkörer få en ännu bättre uppfattning av samverkan av de olika ämnena i vattenmiljön, även när halterna av enskilda ämnen befinner sig under säkerhetsgränserna”, säger enhetschefen Kari Lehtonen från SYKE.

Förslag för kommande övervakning

I projektet gjordes ett förslag om kommande övervakning av skadliga och farliga ämnen. Enligt förslaget skulle skadliga och farliga ämnen i fortsättningen följas upp från 10 åar som flödar ut i havet, strömming från 5 platser på öppet hav samt från abborrar från 15 insjöplatser och 10 kustplatser.

”För att förbuden och begränsningarna ska fungera är det viktigt att försäkra sig om att, halterna av de förbjudna ämnena i miljön verkligen minskar. De farligaste är bestående och ackumulerande ämnen, och den effektivaste uppföljningen av dessa är via fiskar”, berättar ledande forskaren Jaakko Mannio från SYKE.

Ehdotus seurannaksi
Förslag för kommande övervakning © SYKE

Ytterligare information:

Koordinator, forskaren Katri Siimes, Finlands miljöcentral, tel. +358 295 251 637, katri.siimes(at)ymparisto.fi
Ledande forskaren Jaakko Mannio, Finlands miljöcentral, tel. +358 295 251 406, jaakko.mannio(at)ymparisto.fi
Enhetschefen Kari Lehtonen (biomarkörer), Finlands miljöcentral, tel. +358 295 251 359, kari.lehtonen(at)ymparisto.fi


Målgrupp: