Bakgrund
Inom markbyggnadsbranschen finns det ett behov av att bättre ta hänsyn till sura sulfatjordar för att minska miljöbelastningen och lösa konstruktionstekniska problem. I pågående markbyggnadsprojekt krävs vanligtvis massförflyttningar där jordmaterial byts ut mot sand eller grus och transporteras bort. Återanvändning av sura sulfatjordsmaterial kan vara utmanande på grund av deras potentiella surhet, korrosiva egenskaper och i vissa fall dåliga geotekniska egenskaper.
Återanvändning av sura sulfatjordsmaterial kan möjliggöras genom neutralisering och stabilisering, varefter jordmaterialen kan användas på ett säkert sätt som basmaterial, till exempel som bullervallar och i andra tillämpade jordbyggnadsprojekt. Stabilisering och neutralisering av sura sulfatjordsmaterial hämmar syrabildningen i jordmaterialen och den efterföljande miljöbelastningen och problem relaterade till korrosion.
Stabiliserings- och neutraliseringstekniker använder för närvarande cement eller kalk och användningen av dessa material ökar kraftigt byggsektorns koldioxidavtryck. Vid markarbeten är det fortfarande ovanligt att använda återvunnet material, även om det har visat sig att industriella sidoströmmar, såsom aska och slagg, kan användas för stabilisering och neutralisering. Användningen av industriella sidoströmmar orsakar inga nya utsläpp av koldioxid, men för att kunna utnyttja dem på ett miljösäkert sätt krävs forskning i både laboratorie- och fältskala. Att återanvända jordmaterial i stället för att göra sig av med det är klokt och fördelaktigt både för miljön och byggsektorn ur hållbarhets- och ekonomisk synvinkel.
En förutsättning för stabilisering och neutralisering är att schaktmassornas egenskaper undersöks ordentligt så att rätt mängd tillsatser används. Tiden är ofta avgörande och information om schaktmassornas egenskaper bör bedömas snabbt eftersom en ordentlig undersökning av jordmaterialen inte alltid kan utföras innan schaktningen påbörjas. För närvarande kan försurande jordmaterial karakteriseras med hjälp av snabba identifierings- och riskbedömningsmetoder, men dessa metoders lämplighet för bedömning av neutralisering, stabilisering och korrosion har inte studerats. Korrosionsundersökningarna utförs för närvarande i enlighet med Trafikledsverkets anvisningar. Dessa riktlinjer tar dock inte hänsyn till förändringar i miljöförhållanden, så som lägre grundvattennivåer och förändringar i redoxpotentialen, som avsevärt påverkar korrosionen. I byggprojekt utförs bedömning av sura sulfatjordar och korrosionsstudier separat, även om prover samlas in samtidigt, och sura sulfatjordmaterial ökar risken för korrosion avsevärt. Därför kan flera analysmetoder för sura sulfatjordar användas direkt för att bedöma korrosionsrisker, vilket kommer att spara resurser och tid. Med hjälp av analysmetoder som utvecklats för sura sulfatjordar är det möjligt att ta hänsyn till miljöförändringar och deras påverkan på korrosion.
Mål
Målet med detta projekt är att utveckla analysmetoder för sura sulfatjordar med avseende på korrosionsrisker och hållbar återanvändning av schaktmassor. I projektet utreds också möjligheterna att använda material från industriella sidoströmmar för neutralisering och stabilisering av sura sulfatjordar, främja utnyttjandet av sura sulfatjordar i markarbeten, producera ny information om korrosionsrisken som orsakas av sura sulfatjordar och hur den kan minskas i byggandet samt vid behov uppdatera de nuvarande riktlinjerna för korrosionsforskning.
Mer information
Projektledare, Mirkka Visuri, Finlands miljöcentral Syke, p. 029 525 1024, förnamn.efternamn@syke.fi
Äldre universitetslektor, Peter Österholm, p. 050 582 8490, Åbo Akademi ÅA, förnamn.efternamn@abo.fi
Geolog, Jukka Räisänen, p. 029 503 4358, Geologiska forskningscentralen GTK, förnamn.efternamn@gtk.fi
Projektledare, Eva Högfors-Rönnholm, p. 044 780 5737, Yrkeshögskolan Novia, förnamn.efternamn@novia.fi